Snickers

På väg från St Louis så stannade vi för övernattning i Vandalia...lite skumt namn , vi undrade om vi verkligen vågade stanna på sådant ställe. Men det visade sig vara hur gemytligt som helst! Trodde vi.... (kommer att visa sig på nästa blogg... förklaring kommer). Vi hade ett jäkla bra konferensmöte på hotellet på morgonen dan efter. Massor med bra ideér och alla var överens!

Thomas har ju svårt att hitta den perfekta frukosten med bacon och ägg. Detta har dock de senste dagarna inte gått att uppbringa.I Vanadalia gjorde han sig inte ens besväret att ta sig till frukosten, utan bet ihop och bedövade den värsta hungern med en Raider för 0.75 dollars.

Efter ett par timmars interstate åkande så blev det paus på ett hak. Medans chaufförerna tankade bilarna... eller försökte tanka bilarna, ingen pump ser likadan ut ...så snärtade tomas med kurrande mage in på hamburgeri. Men där sod det inte riktigt på samma sätt i menyerna som han hade övat in... det stod jätte konstigt på alla skyltar. Så när han äntligen stod längst fram i kön, så var det enda han fick fram: "erhmmm.. I want the.... I want the.... erhh I want a snickers!"

Med kurrande mage drog vi vidare mot Indianapolis.

Som vanligt denna dag var det två stycken som körde den champangefärgade bilen. Thomas vid ratten ...och Gunnar på tredje bänkraden. När vi närmade oss Indianapolis motor speedway fanns det många funktionärer i gula jackor som pekade än hit än dit. Den champangefärgade bilen körde precis tvärs om. Efter många kontroverser stod vi längst, längst, längst in dit pöbeln aldrig kommer, bland jet-setters och världsberömda stjärnor.

I ren trots så ställde Tomas bilen på Andrettis reserverade parkering. Vi stod där ungefär en 1/100 dels sekund till en en stab av funktionärer vänligt men bestämt upplyste oss om att parkerade oidentifierade fordon KOMMER att bogseras bort med omedelbar verkan. Eva skarvade på med att tyvärr ingår även 9 personers packning i dessa hyrbilar. Detta faktum fick tom Gunnar att omvärdera situationen. Vi ställde in siktet på Ramada inn. Samma ställe som vår första övernattning. Det kändes som att komma hem. I vanlig ordning skickade vi in Eva och Gunnar för att förhandla till oss en bra deal. När Eva sedan kommer ut och gör tummen upp... "klarrt och betarrt"! Då är det nice!
Go natt!