Åh herregud

Sista dagen började med att åka till Sears tower och där åkte vi upp och tittade på utsikten. Det är amerikas högsta byggnad. Vill man åka snabb hiss ska man helt klart dit. Man ser ut över fyra delstater från den. Ungefär som Punkthuset här i stan.

Sedan for vi till flygplatsen i god tid vilket var tur för det för smockfullt på interstate. Det gick i snigelfart fast det var 5-6 filer. Men eftersom vår roliga GPS har känningar från ovan, precis som de flesta amerikaner, så kom den på att vi skulle av på varje avfart för att sedan köra in på interstate igen. Eftersom det är minst 3 mil till flygplatsen så blev det många avåkningar. Den som var mest lycklig över det här var Robban, som var chaufför för dagen, som hela tiden fick tränga sig in i kön igen. Eva var co-driver, och hon är ju van att åka med Gunnar i den amerikanska trafiken, så blev det ett himla viftande med armarna ut genom fönstren. Våra medtraffikanter hade minst två långfingrar på varje hand, det var ett himla fuckande hit och dit.

I övrigt gick resan hem bra, jag tyckte det gick lite fortare på hemresan än vad det gjorde dit. Troligen hade piloten hittat spaken som får vingarna att flaxa fortare.
Tack till alla i gänget för det trevliga sällskapet och tack för att jag fick följa med. Gud vad härligt att vakna med sin fru vid sin sida, i stället för i Lasses famn. Inget ont mot dig Lasse, du är gosig.

Onsdagsbuset börjar nu den 4 Juni och då hoppas jag att jag och Lasse orkar fortsätta med bloggen som då får handla om våra upptåg på banan, För till Usa åker vi nog inte till igen i år. Jag hoppas att ni som varit inne på bloggen kommer till Onsdagsbus.(Så kan ni fråga Lasse vad han gjorde som mest i Usa)
Vi syns på Härnösands Motorpark (Mittsverigebanan)

/Tomas

Home at last

Jaha, då va man hemma igen.
Efter en lång sista dag i Usa, med bilresa in till Chicago, med Gunnar bakom ratten. Vet inte hur jag hamnade i den bilen, men en upplevelse det var det. Bungyjump, Fallskärmshoppning, Gå på lina över Niagara fallet? Va då? Pease of cake! Rena åk attraktionen. Filbyten så det stod härliga till. -Dom vill inte krocka, säger Gunnar då andra billister tvärnitar för att undvika kontakt med våran bil. Avrundar den berg och dal baneliknande bilturen med ett besök upp till toppen på av världens högsta byggnadsverk Sears Tower(se bild) 440 m över havet ser jag tillbaka på en resa jag aldrig kommer att glömma.
See You
Lasse

Tuut tuut tuut tuut tuut! (på amerikanska)

Efter en stilla natt och en bra frukost gick jag mätt och belåten fram till den champnageförgade bilen, äntrade stolen, vred om nyckel och... tuut! tuut! tuut! (fast på amerikanska). Shit! Efter ett idogt kkm/h klickande på knappar och nycklar till höger och vänster och hit och dit - utan framgång så kommer Lasse och frågar "kan den här komma till användning?".(se bild) I hans hand höll han den numera redan världsbreömda "lädermannatången" (avänd senast i reseladdareprojektet - se tidigare inlägg i bloggen). Med detta verktyg kan man ta bort en batterianslutning men inte utföra underverk.

Vi bussade på Gunnar på uthyrningsfirman och blev lovade en ny bil. Efter 10 minuter kommer en kille med "jum -starter kit" och lyckas lika lite som oss att starta bilen. Ny bil utlovades.

Vi drog iväg till banan för att få se lite indy-car övning. Det gick bra. Vi fick se 327 km/h i genomsnitlig tid per varv. Där vi satt gick det i 380 !

Trots morgonens bilproblem så var det överlag en bra dag med råmande racing!
Mina damer och herrar - i Indy Car serien går det undan även i kurvorna !

På vägen hem fick vi fara i två omgångar pga av avsaknade av tuut tuut bilen.
Efter en smärre krock (!) så var vi på väg mot Chicago.

Snickers

På väg från St Louis så stannade vi för övernattning i Vandalia...lite skumt namn , vi undrade om vi verkligen vågade stanna på sådant ställe. Men det visade sig vara hur gemytligt som helst! Trodde vi.... (kommer att visa sig på nästa blogg... förklaring kommer). Vi hade ett jäkla bra konferensmöte på hotellet på morgonen dan efter. Massor med bra ideér och alla var överens!

Thomas har ju svårt att hitta den perfekta frukosten med bacon och ägg. Detta har dock de senste dagarna inte gått att uppbringa.I Vanadalia gjorde han sig inte ens besväret att ta sig till frukosten, utan bet ihop och bedövade den värsta hungern med en Raider för 0.75 dollars.

Efter ett par timmars interstate åkande så blev det paus på ett hak. Medans chaufförerna tankade bilarna... eller försökte tanka bilarna, ingen pump ser likadan ut ...så snärtade tomas med kurrande mage in på hamburgeri. Men där sod det inte riktigt på samma sätt i menyerna som han hade övat in... det stod jätte konstigt på alla skyltar. Så när han äntligen stod längst fram i kön, så var det enda han fick fram: "erhmmm.. I want the.... I want the.... erhh I want a snickers!"

Med kurrande mage drog vi vidare mot Indianapolis.

Som vanligt denna dag var det två stycken som körde den champangefärgade bilen. Thomas vid ratten ...och Gunnar på tredje bänkraden. När vi närmade oss Indianapolis motor speedway fanns det många funktionärer i gula jackor som pekade än hit än dit. Den champangefärgade bilen körde precis tvärs om. Efter många kontroverser stod vi längst, längst, längst in dit pöbeln aldrig kommer, bland jet-setters och världsberömda stjärnor.

I ren trots så ställde Tomas bilen på Andrettis reserverade parkering. Vi stod där ungefär en 1/100 dels sekund till en en stab av funktionärer vänligt men bestämt upplyste oss om att parkerade oidentifierade fordon KOMMER att bogseras bort med omedelbar verkan. Eva skarvade på med att tyvärr ingår även 9 personers packning i dessa hyrbilar. Detta faktum fick tom Gunnar att omvärdera situationen. Vi ställde in siktet på Ramada inn. Samma ställe som vår första övernattning. Det kändes som att komma hem. I vanlig ordning skickade vi in Eva och Gunnar för att förhandla till oss en bra deal. När Eva sedan kommer ut och gör tummen upp... "klarrt och betarrt"! Då är det nice!
Go natt!

Elkonvertering

Tomas skriver Kolla fler har laddningsproblem, i en sky skrapa i ST Louis(bild 1).
Har kört stora delar av resan och lärt mig saker som gör att jag kommer att tappa körkortet så fort jag kommer hem. Kan man köra mot rött så gör man när det gäller visserligen bara högerkörning i korsning! Stopp-plikt gäller bara när det finns andra trafikanter, eller varannan gång. Motorvägskörning är spännande! Här blir man omkörd av långtradare när man kör 140 km/h och det är lagligt!!! Därför är detta en riktig busresa...

I took a piss in Missisippi.....

I took a piss i Missisippi and a shit at Macys....
Nu undrar alla vad som menas med det. Ni kommer att förstå om en stund.
Efter en god natts sömn och en skitdålig frukost gav vi oss iväg. St Louis var målet för dagen. Vi hade tänkt oss att titta på tävlingar på Gateway Raceway. Typ ett Onsdagsbus, men lite större. Då det regnade hela resan, så blev vi inte ett dugg förvånade av att det hela ställts in. Bestämndes snabbt att vi skulle in till city och mingla lite. Vi hamnade mitt i centrum och gick runt och dregglade i en stor butik som heter Macys. Efter nån timme var vi nöjda och belåtna med rese kassan i behåll.
Eva hade fått i sig något olämpligt, och besökte Womans restroom at Macys!!! Stora AA ggr flera. Ibland önskar att man är ensam i hela världen, men oftast är det inte så. Oftast så köas det utanför toan, och man får gå skamsen ut och le lite menande. Det fick Eva göra idag. I morron reas det ut damkläder på våning nr 3.
Snabbt som tusan drog vi därifrån för att slippa skadestånd.
En av pojkarna i vita bussen ville enligt talesättet, pissa i Missisippi. Dom andra tyckte att det var synnerligen olämplig, så det fick bero till en annan gång.
Ut på landsvägen sedan vi trimmat in våra GPS apparater. From nu litar jag inte ett dugg på satelliter och elektronik. Vi skickas åt olika håll vid 2 tillfällen. Vi kommer till samma slutstation men från olika håll. Konstigt.
2 trafikolyckor fick vi bevittna under resan. En kvinna som blivit av med ett framhjul, och dundrat in i betongen. En som av oförklarlig anledning brassat rakt ut i bushen.
Själva körde vi försiktigt och kom tryggt och säkert till nattens motell. Innan middagen. satte vi oss tillsammans hela bunten och jobbade vidare med arbetet för att om möjligt göra Onsdagsbuset ännu bättre. Vi är enbit på väg, och tårtbitarna börjar hamna på rätt plats.
I morron ska vi till Indianapolis för att kolla in träning inför Indy 500. Det blir skoj. Kanske ett Härna 500 i framtiden ??
Natti natti. Lasse

Nu är laddningsproblemen över !!!!!

Nu har jag fixat allas laddningar med plåster och Lasses hobby tång från Hobbex

Jag är kungen av eldragning !!!!!