Åh herregud

Sista dagen började med att åka till Sears tower och där åkte vi upp och tittade på utsikten. Det är amerikas högsta byggnad. Vill man åka snabb hiss ska man helt klart dit. Man ser ut över fyra delstater från den. Ungefär som Punkthuset här i stan.

Sedan for vi till flygplatsen i god tid vilket var tur för det för smockfullt på interstate. Det gick i snigelfart fast det var 5-6 filer. Men eftersom vår roliga GPS har känningar från ovan, precis som de flesta amerikaner, så kom den på att vi skulle av på varje avfart för att sedan köra in på interstate igen. Eftersom det är minst 3 mil till flygplatsen så blev det många avåkningar. Den som var mest lycklig över det här var Robban, som var chaufför för dagen, som hela tiden fick tränga sig in i kön igen. Eva var co-driver, och hon är ju van att åka med Gunnar i den amerikanska trafiken, så blev det ett himla viftande med armarna ut genom fönstren. Våra medtraffikanter hade minst två långfingrar på varje hand, det var ett himla fuckande hit och dit.

I övrigt gick resan hem bra, jag tyckte det gick lite fortare på hemresan än vad det gjorde dit. Troligen hade piloten hittat spaken som får vingarna att flaxa fortare.
Tack till alla i gänget för det trevliga sällskapet och tack för att jag fick följa med. Gud vad härligt att vakna med sin fru vid sin sida, i stället för i Lasses famn. Inget ont mot dig Lasse, du är gosig.

Onsdagsbuset börjar nu den 4 Juni och då hoppas jag att jag och Lasse orkar fortsätta med bloggen som då får handla om våra upptåg på banan, För till Usa åker vi nog inte till igen i år. Jag hoppas att ni som varit inne på bloggen kommer till Onsdagsbus.(Så kan ni fråga Lasse vad han gjorde som mest i Usa)
Vi syns på Härnösands Motorpark (Mittsverigebanan)

/Tomas

Home at last

Jaha, då va man hemma igen.
Efter en lång sista dag i Usa, med bilresa in till Chicago, med Gunnar bakom ratten. Vet inte hur jag hamnade i den bilen, men en upplevelse det var det. Bungyjump, Fallskärmshoppning, Gå på lina över Niagara fallet? Va då? Pease of cake! Rena åk attraktionen. Filbyten så det stod härliga till. -Dom vill inte krocka, säger Gunnar då andra billister tvärnitar för att undvika kontakt med våran bil. Avrundar den berg och dal baneliknande bilturen med ett besök upp till toppen på av världens högsta byggnadsverk Sears Tower(se bild) 440 m över havet ser jag tillbaka på en resa jag aldrig kommer att glömma.
See You
Lasse

Tuut tuut tuut tuut tuut! (på amerikanska)

Efter en stilla natt och en bra frukost gick jag mätt och belåten fram till den champnageförgade bilen, äntrade stolen, vred om nyckel och... tuut! tuut! tuut! (fast på amerikanska). Shit! Efter ett idogt kkm/h klickande på knappar och nycklar till höger och vänster och hit och dit - utan framgång så kommer Lasse och frågar "kan den här komma till användning?".(se bild) I hans hand höll han den numera redan världsbreömda "lädermannatången" (avänd senast i reseladdareprojektet - se tidigare inlägg i bloggen). Med detta verktyg kan man ta bort en batterianslutning men inte utföra underverk.

Vi bussade på Gunnar på uthyrningsfirman och blev lovade en ny bil. Efter 10 minuter kommer en kille med "jum -starter kit" och lyckas lika lite som oss att starta bilen. Ny bil utlovades.

Vi drog iväg till banan för att få se lite indy-car övning. Det gick bra. Vi fick se 327 km/h i genomsnitlig tid per varv. Där vi satt gick det i 380 !

Trots morgonens bilproblem så var det överlag en bra dag med råmande racing!
Mina damer och herrar - i Indy Car serien går det undan även i kurvorna !

På vägen hem fick vi fara i två omgångar pga av avsaknade av tuut tuut bilen.
Efter en smärre krock (!) så var vi på väg mot Chicago.

Snickers

På väg från St Louis så stannade vi för övernattning i Vandalia...lite skumt namn , vi undrade om vi verkligen vågade stanna på sådant ställe. Men det visade sig vara hur gemytligt som helst! Trodde vi.... (kommer att visa sig på nästa blogg... förklaring kommer). Vi hade ett jäkla bra konferensmöte på hotellet på morgonen dan efter. Massor med bra ideér och alla var överens!

Thomas har ju svårt att hitta den perfekta frukosten med bacon och ägg. Detta har dock de senste dagarna inte gått att uppbringa.I Vanadalia gjorde han sig inte ens besväret att ta sig till frukosten, utan bet ihop och bedövade den värsta hungern med en Raider för 0.75 dollars.

Efter ett par timmars interstate åkande så blev det paus på ett hak. Medans chaufförerna tankade bilarna... eller försökte tanka bilarna, ingen pump ser likadan ut ...så snärtade tomas med kurrande mage in på hamburgeri. Men där sod det inte riktigt på samma sätt i menyerna som han hade övat in... det stod jätte konstigt på alla skyltar. Så när han äntligen stod längst fram i kön, så var det enda han fick fram: "erhmmm.. I want the.... I want the.... erhh I want a snickers!"

Med kurrande mage drog vi vidare mot Indianapolis.

Som vanligt denna dag var det två stycken som körde den champangefärgade bilen. Thomas vid ratten ...och Gunnar på tredje bänkraden. När vi närmade oss Indianapolis motor speedway fanns det många funktionärer i gula jackor som pekade än hit än dit. Den champangefärgade bilen körde precis tvärs om. Efter många kontroverser stod vi längst, längst, längst in dit pöbeln aldrig kommer, bland jet-setters och världsberömda stjärnor.

I ren trots så ställde Tomas bilen på Andrettis reserverade parkering. Vi stod där ungefär en 1/100 dels sekund till en en stab av funktionärer vänligt men bestämt upplyste oss om att parkerade oidentifierade fordon KOMMER att bogseras bort med omedelbar verkan. Eva skarvade på med att tyvärr ingår även 9 personers packning i dessa hyrbilar. Detta faktum fick tom Gunnar att omvärdera situationen. Vi ställde in siktet på Ramada inn. Samma ställe som vår första övernattning. Det kändes som att komma hem. I vanlig ordning skickade vi in Eva och Gunnar för att förhandla till oss en bra deal. När Eva sedan kommer ut och gör tummen upp... "klarrt och betarrt"! Då är det nice!
Go natt!

Elkonvertering

Tomas skriver Kolla fler har laddningsproblem, i en sky skrapa i ST Louis(bild 1).
Har kört stora delar av resan och lärt mig saker som gör att jag kommer att tappa körkortet så fort jag kommer hem. Kan man köra mot rött så gör man när det gäller visserligen bara högerkörning i korsning! Stopp-plikt gäller bara när det finns andra trafikanter, eller varannan gång. Motorvägskörning är spännande! Här blir man omkörd av långtradare när man kör 140 km/h och det är lagligt!!! Därför är detta en riktig busresa...

I took a piss in Missisippi.....

I took a piss i Missisippi and a shit at Macys....
Nu undrar alla vad som menas med det. Ni kommer att förstå om en stund.
Efter en god natts sömn och en skitdålig frukost gav vi oss iväg. St Louis var målet för dagen. Vi hade tänkt oss att titta på tävlingar på Gateway Raceway. Typ ett Onsdagsbus, men lite större. Då det regnade hela resan, så blev vi inte ett dugg förvånade av att det hela ställts in. Bestämndes snabbt att vi skulle in till city och mingla lite. Vi hamnade mitt i centrum och gick runt och dregglade i en stor butik som heter Macys. Efter nån timme var vi nöjda och belåtna med rese kassan i behåll.
Eva hade fått i sig något olämpligt, och besökte Womans restroom at Macys!!! Stora AA ggr flera. Ibland önskar att man är ensam i hela världen, men oftast är det inte så. Oftast så köas det utanför toan, och man får gå skamsen ut och le lite menande. Det fick Eva göra idag. I morron reas det ut damkläder på våning nr 3.
Snabbt som tusan drog vi därifrån för att slippa skadestånd.
En av pojkarna i vita bussen ville enligt talesättet, pissa i Missisippi. Dom andra tyckte att det var synnerligen olämplig, så det fick bero till en annan gång.
Ut på landsvägen sedan vi trimmat in våra GPS apparater. From nu litar jag inte ett dugg på satelliter och elektronik. Vi skickas åt olika håll vid 2 tillfällen. Vi kommer till samma slutstation men från olika håll. Konstigt.
2 trafikolyckor fick vi bevittna under resan. En kvinna som blivit av med ett framhjul, och dundrat in i betongen. En som av oförklarlig anledning brassat rakt ut i bushen.
Själva körde vi försiktigt och kom tryggt och säkert till nattens motell. Innan middagen. satte vi oss tillsammans hela bunten och jobbade vidare med arbetet för att om möjligt göra Onsdagsbuset ännu bättre. Vi är enbit på väg, och tårtbitarna börjar hamna på rätt plats.
I morron ska vi till Indianapolis för att kolla in träning inför Indy 500. Det blir skoj. Kanske ett Härna 500 i framtiden ??
Natti natti. Lasse

Nu är laddningsproblemen över !!!!!

Nu har jag fixat allas laddningar med plåster och Lasses hobby tång från Hobbex

Jag är kungen av eldragning !!!!!

The long trip to Graceland

Pigg som en mört efter att ha fått sovit till kl 07.30. Rekord gott folk för Lasse F. Minns inte när jag sov så länge senast. Tänkte att den här dagen blir nått stort.Och det skulle visa sig att så skulle det bli.Dagens plan var ett besök på Elvis Graceland. Besöket där kommer senare.Nu måste vi ta det ifrån början:Hur djäkla pigg som helst fastän vi satt uppe till kl ?, Fredrik vet. Ett Onsdags möte kl 08.30 där vi fortsatte att jobba på vår förbättring till buset. Det känns lite pyrt i luften, men personligen tror jag vi är på rätt väg. Alla är inte överens, men det är då resultaten brukar komma. Vi får se om jag har rätt. Vi blir nog överens.

Resan till Memphis gick galant. Ända tills att vi stannade för att äta en bit mat. Vad händer: Jo, Tomas bil gick liksom i baklås.. Gick djävlar inte att komma in i bilen. Jo, till slut kom vi in. Och vad händer då??Larmet börjar yla!!!!!!!!!!! Och det ylade ordentligt. I flera minuter lät det fördjävligt!. Vi bara väntade på att Polisen skulle komma: Gett aut ov jor kar sör!! Spredd jor legs, å ge mej allt djävla knark du har! Nu löste sig problemet tack vare Gunn-Marie Nyberg från Härnösand. Ni vet hon som säljer blöjor i massor till dom vi kallar Adult. Hon visste besked. Skit samma. Hon ligger på plus!

Bilen äntligen öppen, och vad händer då? Kramforsfredrik klagar helt plötsligt på att: Faan vet om det inte är nåt djävla skit med mig. Det känns varmt som faan på kroppen. Vi frågar : Hur mycket? Han svarar: Djäkligt mycket, känns som om jag ska brinna i helvetet om en liten stund! Gumman som är sjuksköterska och jag som tillhör den utrotningshotade gruppen ambulanssjukvårdare och får skit dåligt självförtroende då nån är på väg att tvärdö, , drog öronen åt oss, och blev oroliga. Folk har dött för mindre. Nu proppade vi i karln lämplig medicin, som Tomas hade smugglat genom tullen ( Vi ska ta ett snack om det senare). Och efter nån halvtimme var han pigg igen. Falskt alarm. Vet inte var det va, men satan vilken effekt på oss. Efter det här löser vi allt.

Elvis Presley!Graceland var precis som jag föreställt mig. Mycket av allt. Kolla in bilderna och bilda en egen uppfattning. Synd att karl dog redan vid 42 års ålder. Trodde Graceland var större, men det var, ja va säger man ? Gemytligt? Går inte att beskriva, det måste upplevas.Nu ska jag ta mig en sängfösare.
God natt where ever you are….

Redigera går förbanne mig inte

Hur fan redigerar man bloggen när man skrivit fel (Carrrrro!!!!!!!)

Elvis

Jaaa. Det var precis som jag trodde inte lever han , så "int" träffade jag honom! Men jag har sett att dessa usa-bilar har eget liv, idag efter en fet lunch så vägrade bilen att låsa upp sig. Så jag, min vana trogen, tog till våld. Och när det gäller bilar så vinner alltid jag. Tyvärr gäller det inte människor . Tyvärr blev bilderna ovanför "jävla dator"

Mer Bilder

De ska nog gå bra det här.

Country music hall of fame

Bloggerna kommer inte ut i tid längre. Ibland beror det på att tiden inte räcker till. Men nu är det vårt eget fel. Budweiser är gott, eller hur. I går var den jättegod.

Men här kommer det.

Dagen började med frukost. Packning och tömning av rummen som såg ut som slagfält.

Samlades för att tillsammans ställa ihop våra upplevelser hittils. Vi har bra kläm, och är på god väg till att på rätt sätt marknadsföra och förbättra vårt event Onsdagsbus.

Idag besöker vi ett museum med europeiska bilar. Samt senare ett besök på ett musik museum.

Lane Motor Museum i Nashville var ett trevligt litet museum med en hel del udda och roliga bilar. Jag tex, blev till mig då jag till förtjusning ser 3 st svensktillverkade bilar av märket Saab.

Sälj aset annars byt,he he (tn)

En blå liten fin 95(saab V4 Kombi),( Tomas skriver Ok )men nu är inte Lasse den mekaniker som man tror, det var en 850 cc 2 tackt motor i den .Jag sa det till honom men det orkade inte han förstå/höra/troligen de första ) Sen var det en Saab Monte Carlo som någon med sämre vetande kapat taket på. Men den såg läcker ut. Sist en röd dröm som var rally utrustad med trimmad 2 takts motor på 110 hk, och som tävlat flitigt under glansdagarna.

Massor med andra bilar som man aldrig ser efter vägen. Jag tror dom flesta hade en trevlig stund.

Efter att ha avnjutit en god lunch drog vi ner till city för att besöka:

Country Music Hall of Fame and Museum.

Och varför det? Jo, Gunnars stora kärlek till färg glada, joddlande, fiolspelande, slidegitarrspelare som tycks kunna töja och dra på strängar hit och dit hur djäkla länge som helst, och lyckas få fram ljud som kan få en hund att yla ihjäl sig. Glömde banjo och stora bröst.

Cotton eye hit och Cotton eye dit, lite joddling, och vips, har du en låt.

Gunnar var så sugen att han tog upp börsen för att få in oss. Vi ångrar oss inte. Intressant att få lite historia till livs, och min uppfattning om Countrymusiken har ändrats. Men inte blir det många plattor i min samling.

Nu är vi på väg mot Memphis och har hunnit en bit på vägen. Vi bor på ett ställe där det skedde ett stort slag under amerikanska inbördeskriget.

Men tack och lov är det lugnt ikväll.

God Natt.Kl lokal tid 00,47

Nashville her vi come

På programmet står det Corvette museet, och fortsatt resa till Nashville. Kan ju tyckas vara (Peace of cake) men för er som varit med från start vet vad som komma skall. GPS. Allright (ni ser att man börjar bli flink på amerikanska, tom Tomas sa att han hade tänkt på engelska).- I want a hamburgare, tänkte han då magen kurrat för femtielfte gången. Kurret hörde vi andra och trodde att vi hade fel på bilen.Allright, Corvette museet var fantastiskt. Även för oss som aldrig kommer att äga någon, var det intressant att få ta del av historien runt den myt omspunna bilen, Corvette. Amerikanska folket kan verkligen konsten att, om det är något man gillar, så ser man till att man blir många som tycker lika dant. Här har man byggt ett mastodont museum till en kostnad motsvarande Höga Kusten bron. Man har tillverkat hur många artiklar som helst med Corvette loggan. Här kommer ett ax plock: T-shirt, Skinn jackor, Nyckel ringar, Vykort, Kepsar(Tomas köpte en då han bränt pannan nåt djävulskt), Fleece tröjor, Klockor, Glasögon, Strumpor, Plasthjälmar!, Freesbee(vet inte hur det stavas, men man kastar iväg dom åt vilket håll som helst och någon annan ska försöka fånga den?), Kylskåpsmagneter(alla vill ha en corvette på kylen), Smyckeskrin till 22 sorters corvette brosher(även här stavproblem, men oftast tjejer brukar smycka ut sig med sådana) Vi killar tycker det är lite homo, men det är det tydligen inte då smycket föreställer Corvette. Listan kan göras hur lång som helst. Fantasin har liksom flödat över kanten….Men det är så djädra häftigt att jag funderar på att sälja iväg gammsaaben och köpa mig en egen Corvette. Man vill bara ha…KFC. Smakat det? Inte? Ta en Big Mac istället. Kentucky Fried Chicken är en kedja som kränger panerade kycklingar i en massa olika former. Om man tycker om supermega fet mat är det rätt ställe.Jag fick tvätta både händer och ansikte efter min måltid.Resan till Nashville gick som på räls. Robert,som rattade min bil, fick stående ovationer då vi parkerade utanför en av världens största Outlet. Outletbutikerna var hur många som helst. Efter 3.5 timmar, och skitont i hälsenan(Eva och jag tog en morronpromis på en timme) och reducerad kassa, hade vi ändå bara avverkat en tredjedel av utbytet. Det fanns precis allt. Själv har jag nu ett sprillans par Levis jeans för 120 kr. Tomas har Nike skor för 180. Gumman bär nu en 80 kronors Levis skjorta. Alla bar på kassar.In på hotellet(jätte bra) snyggade till oss så gott det går, och sen vid 22:00 drog vi på stan. Gunnar var bekant med ett ställe som heter Hooters, och ville bums dit. Varför förstod vi då vi kom dit. Unga tjejer i shorts och mini toppar, så små trodde jag inte det fanns. Maten var jätte god och det var bra service. Lite ont i nacken efteråt. 5-6 musik pubar med levande musik av högsta kvalite”hann vi med. Artister som skulle platsa vart som helst hemma i Sverige. Det var en höjdar kväll för alla musiclovers. Tack för guidningen Gunnar.Sängen fick vänta till kl 03.00. ZZZZ

Pictures